Livets tidvatten
Som mangroveträdet doppar sina armar i svalkande vatten
Så svalkar jag min heta längtan och låter ett frö finna plats
i livets tidvatten.
Vad kärlek du ger, jag fylls till bredden av skönhet.
Gatan skänker mig främmande tankar
Stadens puls i sommartid.
Vinet öppnar dörren till världen i kärleksrus.
Kvinnans rodnade kinder i kyssen.
En fågel flyger upp
Vinden smeker kronan
Bäcken sjunger om förälskelse
Doften av skogens kryddor.
Varma strålar färgar hudens yta
Under spegelns plan: fiskar.
Sol och moln leker tafatt
I betraktelsen lever spegeln
och krusas av svepande vind.
Det röda vinet är ditt leende
Ur djupet dina ögon öppnas
Armar sträcks i höjden
och glädjen omger oss i livets tidvatten
_________________________________
Jag skrattar
I dag jag skrattade åt världens ondska när dagens tidning mina ögon når.
Min reflektion: ingenting är nytt. Ministrar i Europa befinns i kretsar
utom lag som rår.
Vad skall väl detta leda till när löften tornar upp och sedan faller bort i
ordligt virrvarr, som till intet näras.
Jag skrattar när dumhet styrs av folk som genom val förtroende har
ärats.
Hur skall vi finna vägen som i laglig anda sträcker och ingenting döljer.
Hur skall vi tolka rätt och fel när de som lagen skrivit ej den följer.
Med yviga gester och retorik man söker att folket förleda och mana till
återhållsamhet.
Maktens besuttna är ju dom som kunskap har och allting vet----???
Jag skrattar åt dumgubbars tro på sin egen förträfflighets maktelit.
Jag skrattar för jag vet att det bara snackas en massa gallimatiskt
skit.
_________________________________
Och sedan?
Vågorna häver sig fram, sköljer stenig strand.
En båt skymtar i diset vid horisontens rand.
Stenarna slipas av evigt rullande vågor.
Båten förintas i solnedgångens lågor.
Vattnet föder liv, våra liv, Existensens korta tid av evighetens oändliga tidrymds evighet.
Ej världen bättre blev med svärd som svängs, det trodde dock sankte Örjan.
Vågorna tillbaka rullar, vart tog nu båten vägen?
Ingen vet.
