Bråttom

 

Har du bråttom så skynda på - du kanske hinner.

Din tid är kort - du säkert tiden finner.

 

Du vet väl bäst förstås –
vad i mål du lyckligt vinner.

Du kanske har kontroll på tid –
som ifrån dig rinner?

 

Vad är väl lugn och sans i dessa tider?

Segern din blir kort - om tid - ifrån du rider.

Men du vet väl bäst förstås –
att sinnesro svider.

 

Håll ut –
du får ju vila –
vad det lider

________________________________________________________


En spade i jorden

 

En spade i jorden stöter, att gräva det hål,
vilket kommer att bli mitt sista mål.

 

Stjärnorna vakar i klara natten och månen skänker sitt silversken.

Visst vill jag väl leva och nyfiket titta på,
fast natten är sen.

 

Och mycket händer omkring,
när jag framåt marschera.

Min tid är ju ännu inte till ända,
i livets era.

 

Jag söker ett mål någonstans,
vad i framtid min tid kan vara.

Var än det är, jag manas av inre krafter,
att genast dit fara.

 

Håll upp med ditt grävande, låt gropen vänta,

tills främmande riken mig kallar.

Jag är ännu inte framme vid bilans egg:
låt spaden vila bland skogens tallar.

___________________________________________________

 

En gren med frukter

 

Ett barn på väg till jordens frukter.

Trädens löv med droppar från himlens höjder.

 

Ett barn på väg till jordens frukter.

Så skör och ljuv du vandrar framåt
på den väg som kallas livet.

 

Lövens droppar faller ner
och marken där bara fötter trampar
känner ingen ondska.

 

Se frukterna mognar:

barnafötter sträcks på tå
men grenen sitter allt för högt.

 

Vad hjälper det att tiden går
och barnet växer upp.

 

Vid vägens slut,
när himlens port du öppnar,
en gren med frukter mot dig sträcker.

Du är inte ensam längre lilla barn

___________________________________________________


Frusen själ

 

Varför är hösten så jävla mörk?
och varför så kallt och blött?

Vindar kalla - och kala träd,
och satans massa vissna löv

 

En flaska jag krampaktigt håller
Den är min tröst i höstlig kyla

Jag sover i en burk -
med kläder som tiden nött.

 

Ro hit en filt - och kolkamin
och stoppa solen i zenit.

Varför är hösten - så jävla kall?
Och varför så mörk?

 

Häll i - och drick din värme.

___________________________________________________


Det är ju klart att jag hatar dig

 

Det är ju klart att jag hatar dig

Du tänker inte som jag

Du tänker ju för fan inte som jag

Du tänker åt helvete fel

Det är ju klart att jag hatar dig

___________________________________________________


Mitt skåp

 

Mitt skåp har fyra lådor:

Respekt
Kärlek
Vänskap över gränser
Förlåt

___________________________________________________


Klimax

 

Du vackra varelse - så ljuvligt vek.
Vi närmar oss i Cupidos lek.

 

Jag rör din kropp - jag smeker.
Vi älskar och vi leker

 

Du rör vid mig och för mig in.
Jag känner fukten - värmen din.

 

Vi lyfts, vi svävar bort mot ingen tid.
En rymd – tyngdlöshet - stilla rid - rid…

 

Du kärlekens liv – segrande.
Extatiskt stegrande

 

Saven rinner.
Livet i ett sköte simmar.

 

Sov älskling –
sov, i nattens timmar

___________________________________________________

 

I sommarnatten

 

Du slumrar i ljumma sommarnatten.
Vaknar –
O, himmel jag svävar.

 

Kysser, flämtar.

Din doft klär mig i bröllopsskrud,
din värme…

 

Sommarnatten stilla vandrar mot morgon.

Din häftiga andning,
din skälvande kropp.
Kerubernas natt är vårt väsen.

 

Rosor: dina läppar.

Rör mig i stillhet låt mig få sväva.
Sommarnattens sånger smeker din kind.

 

Dina ögon gråter
dina läppar darrar.

Vila din natt här hos mig .

 

Kysser dig stilla.

Din svällande barm,
våra kroppars möte.

 

Sommarnatten viskar mig ljuva ord.

Du slumrar åter in.

Morgonen är nära.

 

Sov i din dröm – jag famnar dig.
Läppar möts.

 

Kommer i stunden då natten ännu sover.

Sommarnatten stilla vandrar mot morgon

___________________________________________________

Jag skrattar

 

I dag jag skrattade åt världens ondska när dagens tidning mina ögon når.

Min reflektion: att ingenting är nytt.
Ministrar i Europa befinns i kretsar
utom lag som rår.

 

Vad skall väl detta leda till när löften tornar upp och

sedan faller bort i ordligt virrvarr som till intet näras.

Jag skrattar när dumhet styrs av folk
som genom val förtroende har ärats.

 

Hur skall vi finna vägen som i laglig anda sträcker och ingenting döljer.

Hur skall vi tolka rätt och fel när de som lagen skrivit ej den följer.

 

Med yviga gester och retorik man söker att folket förleda
och mana till återhållsamhet.

Maktens besuttna är ju dom som kunskap har och allting vet----?

 

Jag skrattar åt dumgubbars tro på sina egna förträffligheters maktelit.

Jag skrattar för jag vet att det bara snackas en massa gallimatiskt skit

___________________________________________________



The blues

 

Jag hör musiken:
Saxofon, trumpet, trombon,
piano, trummor och bas.

 

Jazzmusiken:
i blodet strömmar jazzen, - the blues, –
kommen från främmande ras.

 

Jag gråter; - mina tårar är bluesen.

Jag gråter för livet jag inte fick leva,
för hatet, som ur trumpeten strömmar.

 

Jag gråter med saxofonens klagan - över en värld som inte vill förstå.

En värld som söndrats och vaggar mig till tårfyllda drömmar.

Blå toner - blue notes.

 

Jag sjunger till trombonens vemodsstämma
som ljuder fram ur klockans mässingsklang:

”God bless the child”
”Creole love cole”
”Love for sale”.

 

Jag hör musiken: 
jazzen, den blå musiken:

bas och trummors rytmiska gång –
pianot som följer och målar

Och med klagande toner de når sitt mål.

___________________________________________________



Är det jag som dör?

 

Ett skott brinner av!!
Är det jag som dör?

 

Mamman med barnet faller;

Hon gråter inte,

hon gråter aldrig mer.

Barnet gråter.

 

Vem är vän? Vem är fiende?

Ett skott hörs!!
Jag dör...

Blodet rinner!

Han säger aldrig mer sin älskades namn.

 

Blixten från en gevärsmynning!

Min död jag känner...

 

Barnen, hustrun... skratten, kyssarna...

Aldrig mer han skratten hör
och sina läppar inga kyssar värmer.

 

Blodet från hjärtat rinner.

När huset sprängs och människor slits itu;
visst är det jag som dör.

 

Men i min död jag dock kan gråta och höra barnen skratta
och min älskades kyssar mina läppar värmer.

 

Ett skott hörs. Men långt, långt borta…


___________________________________________________



Idioten

 

Du idiot, som är bättre än vi andra.
Du vet att föra dig, du.

 

Visst skall väl så´na, som inte är som du, förskjutas.

Vad är väl brunt och gult och svart och bruna ögon… mot vit?

 

Vit och blåa ögon det är grejer det.

Människor är vita
och har blå ögon och blont hår!

Djur ser annorlunda ut.

Eller vad tycker du?

Din idiot.

 

Tur att du kom till världen
så här blir ordning.

 

Gud skapade den vita människan
till sin avbild.

Alla andra raser har med berått mod
lurat världen att gud även älskar dem.

 

En oerhörd befängd tanke
som borde slås ned.

 

Du idiot

som tror du är bäst
bara för att du har blå ögon,

släng dig i väggen
ligg kvar där tills du fattar
vad människovärde är.

 

Vakna upp och lev med oss

oavsett ras
religion
etnicitet
kultur eller utseende.

 

Visa att även du kan tänka.

För inte vill du väl vara idiot
hela ditt liv?

___________________________________________________

Livets tidvatten



Som mangroveträdet

doppar sina armar

i svalkande vatten


Så svalkar jag

min heta längtan



och låter ett frö

finna plats
i livets tidvatten.



Vad kärlek du ger,

jag fylls till bredden

av skönhet.



Gatan skänker mig

främmande tankar
Stadens puls i sommartid.



Vinet öppnar dörren

till världen i kärleksrus.


Kvinnans rodnade kinder

i kyssen.



En fågel flyger upp
Vinden smeker kronan



Bäcken sjunger om förälskelse


Doften av skogens kryddor.



Varma strålar färgar hudens yta


Under spegelns plan: fiskar.



Sol och moln leker tafatt


I betraktelsen lever spegeln

och krusas av svepande vind.



Det röda vinet är ditt leende
Ur djupet dina ögon öppnas


Armar sträcks i höjden
och glädjen omger oss

i livets tidvatten